|
|
Ett
personligt testamente passar flera olika situationer i livet. Lever du
som ensamstående utan bröstarvingar och inte har något testamente när
du avlider tillfaller din kvarlåtenskap i första hand dina föräldrar
och syskon och i andra hand dina far- och morföräldrar samt deras barn.
Finns det inga levande släktingar så tillfaller all kvarlåtenskap
allmänna arvsfonden.
Vill du själv bestämma fördelningen av din kvarlåtenskap så måste du
upprätta ett testamente.
Lever du ensam tillsammans med minderåriga barn kan det vara bra med
ett testamente där du förordnar någon att förvalta barnens arv tills de
har blivit myndiga, annars blir barnets andra vårdnadshavare
automatiskt förvaltare över arvet. |
| |
|
|
Denna typ av testamente medför att egendomen skall tillfalla den efterlevande maken,
vilket brukar kallas att den efterlevande maken får sitta kvar i
"orubbat bo". I detta testamente kan ni också förordna om vad som skall
ske med egendomen sedan ni båda avlidit.
Har någon av er särkullbarn, dvs barn från ett tidigare
förhållande/äktenskap, så kan ni i testamentet be dem vänta
med att ta ut sin laglott tills den efterlevande maken avlidit. Normalt
så har särkullbarn rätt att få ut sin del av arvet direkt när föräldern
avlider. Detta kan ställa till stora problem för den efterlevande maken
då denne kanske måste sälja hus och hem för att lösa ut särkullbarnet.
Om särkullbarnet avstår från arvet till förmån för styvföräldern så har
denne rätt till efterarv och får ut sin del när styvföräldern dör.
Är särkullbarnen omyndiga när deras biologiska förälder dör så träder
barnets andra förälder in som förvaltare av arvet tills barnet blir
myndigt. Vill ni förhindra att detta sker så kan ni i ett testamente
förordna om en förvaltare av arvet tills myndighetsåldern
inträder hos barnet. |
| |
|
|
Sambor ärver inte varandra automatiskt varför det är viktigt att skydda den
efterlevande sambon genom att skriva ett inbördes testamente. I dagens läge är det
allt vanligare att par lever tillsammans under flera år och skaffar barn, hus,
bil, båt med mera, utan att gifta sig eller ingå partnerskap. Om den ena sambon
avlider och det inte finns något testamente så tillfaller dennes egendom hans eller hennes bröstarvingar i första
hand och sedan följer andra arvsklassen, dvs föräldrar och syskon osv. Den
efterlevande sambon har endast rätt till hälften av den gemensamma bostaden och
det därtill hörande bohaget vilket kan få ödesdigra konsekvenser för denne. Den
efterlevande sambon kan i värsta fall tvingas flytta från den gemensamma
bostaden eftersom han eller hon inte har råd att lösa ut bröstarvingarna eller andra
rättmätiga arvingar. Genom att skriva ett inbördes testamente kan ni undvika en ekonomisk katastrof för den efterlevande sambon.
|
| |
|
|
Ett inbördes
testamente mellan två personer som ingått partnerskap med varandra kan
förordna att den gemensamma egendomen skall ärvas av den efterlevande
partnern. I detta testamente kan ni också förordna om vad som skall ske
med egendomen sedan ni båda avlidit.
Har någon av er särkullbarn, dvs barn från ett tidigare förhållande, så
kan ni i testamentet be dem vänta med att ta ut sin laglott tills den
efterlevande partnern avlidit. Normalt så har särkullbarn rätt att få
ut sin del av arvet direkt när föräldern avlider. Detta kan ställa till
stora problem för den efterlevande partnern då denne kanske måste sälja
hus och hem för att lösa ut särkullbarnet. Om särkullbarnet avstår från
arvet till förmån för den efterlevande partnern så har denne rätt till
efterarv och får ut sin del vid dennes bortgång.
Är särkullbarn omyndiga när deras biologiska förälder avlider så träder
barnets andra förälder in som förvaltare av arvet tills barnet blir
myndigt. Vill ni förhindra att detta sker så kan ni i ett testamente
förordna om en förvaltare av arvet tills myndighetsåldern inträder hos
barnet.
|
| |
|
|
| Även två personer
som inte är gifta med varandra eller sambor kan skriva ett inbördes
testamente. I detta kan parterna förordna att egendom de lämnar efter
sig vid sin död inte skall fördelas enligt arvsreglerna utan istället
ömsesidigt skall tillfalla den överlevande parten. |
| |